Fotograferandet är en kärleksaffär med bergen
Det är många aspekter som gör toppturer till något alldeles fantastiskt. Naturen, utmaningen och frihetskänslan är några av dem. Skuggor som vandrar längs vackra bergssidor. Moln som skapar dramatik på den stora himlen. Vinden som ger dynamik till det annars stillsamma landskapet. Det är upplevelser få förunnat och vi som går på topptur lever mitt i dem. Vi har vi inget val. Vi måste uppleva detta. Vindens, molnens och skuggornas spel. Vi är ute under långa dagar där naturen ständigt skiftar i karaktär. Att fånga detta på bild är en stor utmaning. Men med bara lite vilja och tankekraft så går det alldeles utmärkt. Det är upp till dig och mig att förmedla, för naturen gör alltid sitt.
Fotografen gör bilden, inte utrustningen
Mobiltelefon, kompaktkamera, hybridkamera eller systemkamera? Kärt barn har idag många namn. Hur ska man navigera i denna utrustningsdjungel? Egentligen är inte utrustningen så viktig, utan det är vad man gör med den. Idag är vi överösta med vackra bilder på Instagram och Facebook. Många av dessa är tagna med dagens högkvalitativa mobilkameror. Det är helt enkelt snabbt och smidigt att fånga bilder med mobilkameran. Men detta är även dess akilleshäl. Ofta är det för enkelt och det går för snabbt. Det läggs ingen kärlek vid själva fotograferandet.
Det är tanken som räknas
Om du inte har en tanke med bilden, en spännande komposition eller vacker ljussättning så blir det ingen bra bild. Det blir det inte med en kompaktkamera eller en systemkamera heller. Men ibland kan det faktiskt vara bättre att ha en större och klumpigare kamera med sig på toppturen. Dels för att man lägger lite press på sig att faktiskt ta bilder, dels för att dessa kameror ger större möjligheter och bättre bildkvalitet. Det viktiga är att man skaffar den utrustning som passar en själv. Men ännu viktigare är att man faktiskt tar fram kameran och fångar bilder.
Det finns inga genvägar
Det är en utmaning att fånga den där speciella och vackra topptursbilden. Jag får alltid räkna med, utöver själva toppturen, ytterligare fysiska ansträngningar. Något jag alltid gör är att bege mig bort från gruppen för att fånga de små människorna i den stora och vackra naturen. Det gör att jag senare måste ta mig tillbaka till gruppen, som förmodligen då är en bra bit framför mig. Det tar även extra tid. Både tid från att gå den smidigaste vägen mot toppen men även tid från den mentala meditation som topptur bjuder på. Eftersom jag alltid går runt och tittar på naturens spel, så hinner jag sällan komma in i det sköna meditativa lunket. Men utmaningen att hitta de annorlunda vinklarna och det vackra ljuset är en stark drivkraft.
Avstånd till gruppen ger närhet till naturen
Det finns några gyllene knep att ta till för att få bilderna att sticka ut från mängden. Det jag använder mest är att bege mig bort från gruppen så jag kan fånga de små människorna i den mäktiga miljön. Det är inte en bergsguides drömscenario att släppa iväg sina följeslagare, men visar man intresse för fotografering och har en dialog så hittar guiderna väldigt ofta säkra delar på toppturen när detta är möjligt. Om man måste vara kvar i ledet så går det att fotografera med roliga vinklar. Mellan benen, genom solglasögonen eller varför inte längs skidorna. Då kan man få ett element i bilden som sticker ut och fångar betraktarens uppmärksamhet.
Frilägg det lilla och komponera mera
Friläggning är ett annat trix som kan göra bilder väldigt rena och vackra. Ett exempel är när någon går på en kam och är placerad rent och fint mot himlen i bakgrunden. Då framhävs det viktiga. Personen i bilden. Eller som tidigare nämnts, den lilla människan i den mäktiga miljön. Och sist men inte minst. Komposition. Tänk på att alltid lägga horisontlinjen i övre eller under tredjedelen av bilden. Det enkla knepet skiljer verkligen agnarna från vetet. Men det kanske bästa rådet för att fotografera bättre är att hitta glädjen med att ta bilder.
Fotografering är bra men bilder i datorn bättre
Jag har svårt att njuta av en topptur utan min kamerautrustning. Naturen leker ständigt med ljuset och när det där magiska tillfället infinner sig så vill jag fånga det i bilder. Fotograferingen är för mig både en lycka och en olycka. Besattheten har gjort det svårt för mig att verkligen njuta och uppleva naturen. Men belöningen ligger i jagandet och sökandet. Att jag under toppturen ständigt söker av naturen efter unika kompositioner och ljussättningar för att fånga bilderna. Och när allt klickar med kombinationen av människan, ljuset och naturen är ruset enormt stort. Sen vet jag att, om jag har haft en bra dag med kameran på berget, att den verkliga fotografiska belöningen kommer när jag laddat in bilderna på datorn. Prova det, jag lovar att det är värt det!