”Det räcker med Skäcker” är både en hashtag och en livsfilosofi

Mattias Skantz

Mattias är inbiten alpinist med skidor under fötterna. Han åker skidor på alla nivåer i både tanke och handling men gillar inte att tälta. Mattias har genomfört flera imponerande projekt, bland annat besteg han 365 fjälltoppar under ett år och 2017 gjorde Mattias tillsammans med Henrik Westling den Stora Sarektraversen på rekordtiden 21 timmar. Här berättar Mattias om ett personligt favoritområde för topptursskidåkning, Skäckerfjällen.

Skäckerfjällen, en total vildmark

Skäckerfjällen består av 16 fjälltoppar i ett mindre avgränsat område. För att vara i Sverige ligger topparna med ovanligt korta avstånd till varandra. Alla är belägna i en total vildmark där det dessutom faller imponerande 1500 millimeter nederbörd per år. Det gör Skäckerfjällen till ett topptursparadis utan dess like. I och med närheten mellan topparna minimeras onödig plattåkning. Avslutningen på ett långt härligt utförsåk blir direkt början på nästa nya toppbestigning. Du skidar runt och väljer toppar allt efter hur förhållanden ser ut och vilken för typ av åkning du är intresserad av. När du kommer tillbaka till bilen har du plötsligt toppturat 2500 höjdmeter. Och allt utan att märka av det, eftersom ditt fokus var att bara njuta av fjällen och åka några roliga åk.

Mycket snö och lång säsong

Här i nordvästra Jämtland kommer det alltså enorma mängder snö per år. Skäckerfjällens problem, om det nu är ett sådant, är att det snöar fem dagar av sju. Och eftersom det varken finns skog och alla stenar är översnöade, finns det absolut ingenting att referera till i terrängen vid mulet väder eller snöfall. Risk för total Whiteout alltså, så åk endast hit om väderprognosen utlovar sol och bra sikt. Skidåkningen varar normalt mellan oktober och juni, men är såklart bäst i perioden mars till maj. Mitten av maj är perfekt för långa dagar eller flerdagarsturer i området. Topparna ligger på 1200 meters höjd så tyvärr smälter snön fort bort när det väl blir varmt i juni jämfört med andra mer högalpina områden, som till exempel Sylarna där juni månad är bäst för skidåkning.

Starta från Anjan eller Kolåsen

Här finns något som faller alla i smaken utom för de som bara är ute efter skogsåkning. Alla topparna har åk åt minst fyra olika håll. Det finns allt från branta rännor och extremskidåkning, via enklare åk i förlåtande terräng till långa sluttningar. De flesta startar där vinterleden kommer upp från bilvägen mot byn Anjan. En del andra startar från byn Kolåsen. Från starten vid Anjan blir första toppen Lill-Anjeskutan (1152 m.ö.h.) som är 700 höjdmeter i ganska flack terräng. När du når toppen väljer du sedan riktning att fortsätta i. Mot Anjeskutan (1201 m.ö.h.), kanske till Aahkantjahke eller varför inte mot Mehkentjahke (1208 m.ö.h.)? Väl inne i området ligger de flesta åken på cirka 500 höjdmeter.

Bästa topparna

Om du vill ha förlåtande terräng väljer du Lill-Anjeskutans (1152 m.ö.h.) sydost- eller Aahkantjahkes nordostsluttningar. Söker du långa sluttningar med bra flyt satsa på Sandfjällets (1230 m.ö.h.) nordsida hela vägen ner i Rutsdalen. Mehkentjahkes (1208 m.ö.h.) sydvästsida ner mot Strydalen är ett annat tips, likaså Opmedtjahkes (1197 m.ö.h.) sydostsida. Är branta rännor och extremåkning dina mål siktar du på Aahkantjahke med hårresande rännor rakt ner för stup i syd och sydväst. Ett annat brant åk är Opmedstjahke-rännan (1197 m.ö.h.) som ligger direkt ovanför Sockertoppens vindskydd. Åkare vänster om rännan finns bra det övningsområden för de som tränar inför Freeride World Tour och för andra som gillar brant teknisk åkning bland klippor och stup. Till sist ett bonustips, Sockertoppens (1210 m.ö.h.) nordsida bjuder på brant ihållande åkning som ofta har bra lössnö.

Till toppen