Hur farligt är egentligen offpiståkning?
Med offpiståkning menas både liftnära offpiståk och rena toppturer. Vi vet inte säkert hur farligt det är eftersom trovärdiga data saknas om hur många som faktiskt åker offpist, vi vet bara hur många som dör. En god uppskattning på risken är dock 18,6 döda per miljon skidåkardagar. Det innebär cirka två döda per 100 000 åkdagar, vilket är en risk i nivå med att åka Vasaloppet. Däremot vet vi mer om orsakerna till dödsfallen och laviner är det som skördar överlägset flest offer.
Varför är laviner farliga?
Av de som dras med i en lavin dör cirka en av fyra/fem, det är en risk som är sämre än rysk roulette. Det “spelas” genom att en sexpatronsrevolver laddas med en enda kula, trumman snurras och revolvern avfyras mot tinningen. Rysk roulette innebär alltså en säker dödlighet på en av sex, men den risken är likväl lägre än att dras med i en lavin. Om huvud och bröstkorg är under snön är tiden helt avgörande, dödligheten ökar med hissnande två till tre procent per minut. Att undvika att hamna i en lavin är alltså det enskilt viktigaste. Punkt. Misslyckas det gäller det att se till att inte bli helt begravd. Som allra sista utväg, möjliggör att bli snabbt hittad och uppgrävd.
Undvik laviner 1 – skaffa kunskap
Nästan alla lavinolyckor orsakas av åkaren själv eller någon i dennes grupp. Alltså är det egna beteendet avgörande för att undvika en lavin. Lyckligtvis verkar det som att redan lite kunskap ökar den chansen. Sådant kunnande är exempelvis att förstå en lavinprognos samt bedöma lutningen på en sluttning. För oss topptursåkare är det dessutom extra viktigt att undvika laviner eftersom statistik antyder att vi drabbas av större laviner och med fler begravda. Som lök på laxen fungerar vår tankeförmåga sämre när vi går uppför och gör viktiga vägval.
Undvik laviner 2 – hantera lavinproblem
En lavinprognos består grovt av två huvuddelar. Den första delen beskriver rådande lavinfara, som är den generella risknivån i ett större område. Den andra delen beskriver de förmodade lavinernas “personlighet”, storlek, sannolikhet samt var på berget de väntas (höjder och väderstreck). Den senare kallas för lavinproblem och består av två huvudklasser, dels enklare och övergående, dels svårare och kvardröjande lavinproblem.
Exempel på enklare lavinproblem är drevsnöflak; de är enkla att se, de brukar tala om ifall de är instabila och olika tester fungerar bra för att bedöma dem. Ett drevsnöflak går ofta sönder i direkt anslutning till åkaren och lavinen blir kanske inte så stor. Rent praktisk går det att hantera drevsnöflak genom att vara observant på sprickor och flakbildning, att använda sig av olika tester samt att minska lutningen till under 35 grader. Exempel på svårare lavinproblem är bestående flak; de är osynliga, oftast stumma och tester fungerar dåligt för att bedöma dem. Bestående flak kan utlösas på avstånd och blir ofta stora. Bestående flak hanteras genom att konsekvent minska lutningen till under 25 grader.
Undvik laviner 3 – förstå hjärnan
En stor orsak till lavinolyckor är vår hjärnas lättja och att ibland gena i kurvorna. Sex sådana opålitliga tumregler att vara uppmärksam på sammanfattas i akronymen FACETS.
Familiarity: Vi tror att ett agerande är rätt för att vi gjort det förut.
Acceptance: Vi vill bli accepterade av våra kamrater.
Commitment: Vi fortsätter trots att annat talar emot.
Expert Halo: Vi bedömer expertis på vaga grunder, till exempel ålder, utbildning, utseende, karisma.
Tracks: Ifall vi upplever att det är brist på något så börjar vi tävla om det.
Social Proof: Om någon annan gör eller har gjort något så rättfärdigar det att även vi gör det.
Se till att inte bli helt begravd
Något som ingen offpiståkare bör vara utan är en lavinryggsäck. En sådan halverar dödligheten (till cirka en av nio) om någon dras med i en lavin. Genom att dra i ett handtag blåser den upp en eller två ballonger med en volym på cirka 150 liter eller mer. Åkaren blir då plötsligt en mycket större partikel och snöns rörelse gör att stora partiklar hamnar högre upp i lavinen. Genom att hamna högre upp kanske luftvägarna fortfarande är fria eller åtminstone inte så djupt begravda när snön stannat.
Möjliggör snabb uppgrävning
Om alla ovanstående punkter har misslyckats och någon blivit helt begravd i en lavin är läget illa. Dels måste vi hitta vår saknade kompis, dels måste vi gräva fram denne. För att hitta någon behövs en transceiver och en sond. I grundläget fungerar en transceiver som en sändare som kan ställas om till mottagare utifall att olyckan är framme. Just sökningen är lättare sagt än gjort och behöver övas ordentligt både före och under säsong. Men att hitta någon är trots allt det enkla, det som tar mest tid är att gräva fram den saknade. Att kunna gräva snabbt och effektivt kräver en bra spade, bra metodik och träning. Alla i gruppen bör innan turen träna på både sökning och grävning, inte bara transceivern utan även sonden och spaden måste behärskas innan något händer.
Idén med transceiver, sond och spade förutsätter dock att resten av gruppen inte också drogs med i lavinen. Säker offpiståkning är alltså en ensam sport där endast en åt gången exponerar sig på en sluttning. Utför är det ganska enkelt, en åker och vi andra väntar säkert antingen ovanför eller nedanför. Men uppför, på topptur, är det desto svårare, gruppen ska hålla avstånd till varandra dels horisontellt, dels vertikalt. När vi gör slag är det dessvärre lätt hänt att hamna rakt ovanför eller nedanför någon annan på samma sluttning.
Sammanfattning
Den största faran för topptursåkare är laviner. Att dras med i en lavin är farligare än att spela rysk roulette. Viktigt för att undvika en lavin är att läsa och förstå en lavinprognos samt kunna mäta väderstreck och lutning. Vi bör lära känna oss själva i grupper och alltid använda en lavinryggsäck. Öva regelbundet och ordentligt med säkerhetsutrustningen. Träna upp konditionen, ett bättre flås gör att vi fattar bättre beslut, springer fortare med våra transceivers och gräver snabbare med våra spadar.